torsdag 19 januari 2012

Frukost på Arlanda.

När jag gick från kassan funderade jag på hur fan dom kunde ställa en högt ölglas med tjock botten uppochner. Den höga tyngdpunkten ihop med klantighet resulterade en halvminut senare i en redig smäll och splitter som regnade över två grabbar.

Nu känner jag mig världsvan som Göth igen, och får dricka ur flaskan.
Published with Blogger-droid v1.6.1

4 kommentarer:

Gunnar sa...

Oj, gunstig herr'n läppjar kaffe ur mugg utan öra. Så storstadsvärldsvant! Här på landet har vi fortfarande öra på reklammuggarna från Citarent och Karlssons Klister.

Göth sa...

Eftersom vi är lätt efterblivna och intehar något o göra på mitt jobb, så roar vi oss gärna med andra saker för att fördriva tiden. Och eftersom jag är så pubertalt efterbliven så tycker jag sånt här är extremt vervkittlande.

Tack förresten Stellan för omtanken

http://www.youtube.com/watch?v=wZJyoEUoTBw

Gunnar sa...

...och "verv" är förstås en gammelsvensk stavning av "värv"?

Lester Boré sa...

Gunnar.
Jag vill inta påstå att du har fel men...
Enl. NFB, Uggleupplagan är det enl. följande:

Verv (fr. verve, af lat. varvex, bagge; jfr "kapris", af lat. caper, bock), urspr. nyck; inbillningskraftens eld och lif, "schvung"

Mvh
Sten Stensson Stéen
Eslöf