fredag 4 maj 2012

Genomgång.

Nu är det stressigt.
På måndag ska lådbilen vara klar för lack, och det finns lite pyssel kvar.

I bakgrunden skymtar stackars Kuba som fortfarande inte fått dörren till sin Nomad lagad av undertecknad.
Han börjar tro att hans etniska bakgrund spelar in i det faktum att hans prylar inte prioriteras.
Idag försökte han även lura i mig att han var rik för att få sina prylar. Jag får lite dörrskinnsångest och måste ta tag i det här.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Trillade in på din blogg och ville bara säga att dina byggen är grymt fina, synd bara att du tänkte fly till låsas finnarna/svenskarna på den där flytande färjeterminalen.
Men nu får jag se att du är dörrplåtsrasist! Min värld rämnar...

Stellan sa...

Man tackar. Men inte är det väl synd att jag flyr? Efter några år av isolering kanske dom vildaste fantasier utvecklas och utformas... Eller så blir jag bara en vanlig vithårig fiskegubbe.

Dörrplåtsrasist? Nä, men snarare rostist. Jag tycker alla rostiga plåtbitar kan flytta hem igen.

johan sa...

Vad för slags färg kan tänkas sitta kvar efter 2 min grusblästring på en alu-crosscart ?

Tror inte det räcker med asfalt som bas i den lacken ens !

Grymt coolt bygge dock !

Stellan sa...

Lack? LACK?? Här skall inte målas nån kaross, den ska patineras av crasher och grussprut.

GonzoPeter sa...

Jag trodde nomader var omskurna och inte hade något dörrskinn?

Lester Boré sa...

Om chaffisen är lika flucker på att spaka som stekarn är på att steka så kommer det ju inte bli mycket sprut att tala om - möjligtvis från dom som blir varvade...
Det är lite synd, eftersom mycket sprut kan liva upp även dom lite mjukare tillställningarna.

Anonym sa...

Ja, jag säger då det, du är en mästare att forma plåt...forsätt att lägga ut dina skapelser så åtminstone jag får njuta av dom, keep up the good work

Stellan sa...

Så ja, nu blir jag glad.
Sprut är fint i alla dess former!