måndag 29 juli 2013

Accessoar med stil.

Idag hade vi besök av några polare, Irene, som en av dom heter, hade ett mystiskt men vackert halsband.

Det visade sig vara ett par ihopfällbara läsglasögon, som med ett enkelt handgrepp, åter blev ett vackert smycke.

Som om inte detta var nog, så fanns inskriptionen OP, i detta fantastiska arvegods, där P stod för Pettersson, från Pettersson och Bender!!

Jag känner ett stort avund, dels för smycket, men även för att få komma från ett legendariskt skojarsläkte!

11 kommentarer:

Lester Boré sa...

Jag har sagt det tidigare men det tåls att upprepa igen.
-Äkta lycka är att se lite glist.
En hel värld av läckerheter öppnas ju för den som haft ynnesten att ha lite varg på ögona, monokel, teaterkikare, binokular med handtag, ja som sagt, en uppsjö av gentila produkter står till hands.

Anonym sa...

Stulen (i Sverige) grålle ??

Lester du glömmer väl inte 70/80 talet när folk kunde ha ett
orangerie monterat på näsroten.
Vad kan t.ex Bedrups skyltfönster ha vägt ? 2,6 kg ?

Anonymios

Stellan sa...

Jag måste fan ha monokel!!

Stefan Jansson sa...

Spännande bok, han höll visst till i Tyresta under en del av sin smugglarkarriär.

Lester Boré sa...

Pettersson & Bendel förresten...
I den första filmen, som baserades på Waldemar Hammenhögs roman, ansågs Bendel av vissa ha tydliga semitiska drag, vilket i sin tur kunde få filmen att anses som antisemitisk.
Som en parentes kan tilläggas att Hasse Alfredsson gjorde vissa förändringar i sin version av filmatiseringen av boken. - Allt för att inte framstå som en smutsig belackare av det judiska folket och dess eventuella särdrag.

Recensionen, av den första filmen, i Deutsche Allgemeine Zeitung gör gällande att filmen "modigt tar upp ett mycket allvarligt rasmässigt problem, och ställer sund livsvilja mot en hämningslös ockrarmentalitet".

Hur det gick för Pettersson antar jag att bloggägaren är bekant med? Om inte så kan jag klarera att lycka inte nödvändigtvis kommer i rikedomens eftersvall...

Slutligen konstaterar jag torrt det omåttligt stora och komplexa i att ärva en fiktiv person. Man skulle kunna kalla det för cirkelns slutande i och med det vulgära påståendet av att så skulle vara fallet. - Inte ens Pettersson i egen hög person skulle ha dristat sig till ett dylikt experiment.

Jag lyfter trots allt på hatten och bugar mig, mycket djupt, inför den pittoreska fabeln.

God afton.

Stellan sa...

Nä du! Ingen fabel här inte! Pettersson i det här fallet, inspirerade skribenten med sina tvivelaktiga affärer under kriget(det första), att han tom, får en hälsning i boken. Den har du säkert noterat när du legat på kammaren.

Av samma skäl som du nämner, så ska Göring enligt utsago, ha älskat sagda roman.

Lester Boré sa...

Åhh... Hoppsan!
Jag trippar, spänd av förväntan, på mina späda små flicktår i förhoppning att det framgent kommer fler historiska brottstycken ur denne, alldeles tvättäkta gulaschbarons liv.

Det var naturligtvis inte min mening att insinuera att bloggägaren, med berått mod, skulle önska dra den intet ont anande läsaren vid näsan. Snarare var min poäng att fruntimmer ofta använder sina behag i syfte att dimma den, alltsom oftast, knivskarpa manliga skärpan - ofta just för att kunna plantera den typen av historier som jag så olyckligt misstog för att vara en fabel, i den godtrogne mannens medvetande i syfte att kunna dra egna fördelar av det subtilt planterade fröet.
För det ville jag höja ett varningens finger.

Såhär i efterhand var min reaktion naturligtvis en smula överilad. Min ambition behåller dock sitt kritvita flor då den hade kunnat rädda en starkt lysande stjärna från kvinnans djävulska ränker.

Lester Boré sa...

Äh, vafan...

Angående Herman Görings olika feblässer har jag skrivit kompendium tidigare så jag nöjer mig med att konstatera att han tenderade att hänge sig åt, vad allmogen brukar referera till som, "både högt och lågt"...

Ehuru man väljer att följa den något excentriske riksmarskalkens rekommendationer gällande det estetiska nödtorftet är naturligtvis upp till var och en att avgöra, men visst fan skulle det pigga opp med lite mer egenheter hos den döende massan?

Lester Boré sa...

Fäbless och inget annat.

Anonym sa...

När Hasse Alfredsson antyder att karaktären istället kommer från Grekland så är det helt ok. Varför det, är inte filmen då antihellistisk, eller något sådant?

Stellan sa...

Det finns många folk som man får tycka vad man vill om, och så finns det dom som man måste älska för att vara en bra människa.