fredag 1 november 2013

Leffe Memorial.

För ett tolv-tretton år sedan var vi ett gäng fåntrattar som återföll i mopedism. Vi lekte femtonåringar på nytt, trimmade gamla mopeder, körde Cannonball run, vurpade, ljög om toppfarter, och drack folköl.

Med oss fanns då den ständigt lika glade Leffe.
Leffe hade inte återfallit i mopedism, han hade nämligen aldrig lämnat den.
Låter kanske inte lika ballt som att åka långgaffel med skinnväst, men den här snubben var äkta!
Att fortfarande leva för att trimma moped när man passerat fyrtio, kan för en trångsynt hjärna te sig som aningen tårtigt, men då har man nog missat hela grejen med livet och förmågan att se andra nyanser än svart och vitt.

Han var alltid otroligt trevlig och glad då jag träffade honom, men jag har på senare tid förstått att han kanske inte alls var så glad jämt. Det var nog inte så lätt att vara Leffe alla gånger. Saker är inte alltid vad dom ser ut att vara.

Dessvärre så lämnade Leffe oss under hösten.
Hans kropp orkade troligen inte med mera tvåtaktsrök och slipstiftsdamm utan somnade in, givetvis under ett framförande av astrimmad Sachs-bestyckad moped. Något som i Leffes värld inte kan ses som något annat än att dö med stövlarna på.

Gunnar som är gammal barndomskamrat till Leffe, har åter väckt upp legendariska KCTT för en dag, då ska vi sladda med våra mopeder, börna i brinnande bensin, ljuga och dricka folköl, i Leffes ära.
Den 13:e februari skulle Sveriges äldsta femtonåring ha fyllt 44 bast, och då arrangeras på Leffes brors önskan Leffe Memorial.


Jag vill med all önskvärd tydlighet visa min vördnad för 2-taktsvärldens egen Janis Joplin, så givetvis tänker jag delta då vi i Leffes anda sotar ner Brottby med våra gamla trosfuktarmopeder.

Efterom även du som läser detta plötsligt känner en stark lust att hylla en man som gick sin egen väg och samtidigt få lägga ett helt samhälle i tvåtakts och gummirök, som föreslår jag ett besök på bloggen:

leffememorial.blogspot.se
som är under utveckling.

Begravningen sker i Stockholm 8/11.
Vila i frid, Leffe.

14 kommentarer:

J2000E sa...

Stellan. Om du vill ha raketaren till denna dag så är det bara att säga till.
Själv kommer jag ha Rigello mellanölsskylten på ryggen och en jeansjacka med vitt luddfoder. Vete f-n om jag inte kommer se till att ha en rejäl lössnusprilla också.

För mig är Leffe en ikon. Som du skriver - vi andra lekte - han levde.

Anonym sa...

Mopedism var väl det som efter världskrigen och utarmade ekonomier gjorde att folk kunde på ett motoriserat sätt ta sig
till sina arbeten.

Teater och pajaskonster utförs av individer i fransförsedda
skinnjackor/brallor på motorcyklar besudlade med örnar i kromplast. Oftast i tron att dom tillhör någon "kultur".

Leffe var nog en riktig motormänniska jämfört med dom som under helgerna iklär sig pastellfärgade djurhudar och torrvarvar utanför Mc Donalds.

/Johnny Boy

Stellan sa...

J2000E, jo, denna dag vill jag nog brassa raketarsle, så det tackar jag ja till.

Stellan sa...

Ha ha! Pastellfärgade djurhudar!!

rocket goldstar sa...

Det var fint skrivet. Leffe verkar ha varit en spännande snubbe.

Gasen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gasen sa...

du skriver så vackert så man blir tårögd utan att känna till Leffe, kan du kanske skriva ihop mitt avsked då ja nu börjar närma mig döden eller en bit in på döhalvan?

Gunnar sa...

Ja, snyggt formulerat. Synd att pöjk'n det avser inte kan läsa det. Leffe var en trasig själ som gick sönder mer för varje dag. Mopederna var ett av få glädjeämnen i hans liv, de höll honom upprätt.
Du var en av Leffes idoler, Stellan. Han pratade ofta om hur imponerad han var av dig. Hans bror kommer att bli genuint glad om du dyker upp på Memorial.

Stellan sa...

Gasen, du har varit väldigt gammal så länge vi har känt varandra. Jag skriver givetvis din nektolog, om du skulle bocka upp tofflorna före mig, men inte i förskott. Den kommer bli bra, men det kommer du aldrig få se.

Gunnar, jag kommer givetvis!
Visste inte att Leffe såg mig som en idol, men nu blev jag stolt.

Anonym sa...

Man blir ju utan tvivel intresserad av denne mans historia...

Anonym sa...

Man blir ju utan tvivel intresserad av denne mans historia...

Fixarerik sa...

Mycket vackert skrivet.
Man blir ju rörd utan att ha träffat karn.

Nu blir det till att leta rätt på dom nya kolvringarna jag köpte till flintan och sen är det bara börja fila.

Lester Boré sa...

Stellan.
Jag blir naturigtvis berörd av din redogörelse, väldigt fint utan att för den skull bli högtravande eller pretentiöst. Det faktum att du tar upp Leffes frånfälle är ett tecken på att han sannolikt var en människa som var uppskattad...?
Att Leffe och hans öde väcker en nyfikenhet utan dess like förstår du säkert?
En klen tröst är att alla inblandade tillsvidare får nöja sig med det faktum att Herren ger i samma utsträckning som han tar, således kom en ny fantastisk människa att befolka jorden i samband med Leffes hädangång. Förhoppningsvis kommer denna nykomling också utvecklas till en sköning med fokus på vad som skulle kunna kallas "livets nödtörft" - mopedism i Leffes fall men det kan, rent principiellt, vara vad som helst som drivs av hjärtat.

Gunnar.
Ditt anordnande av en minnestillställning för att hedra Leffe är mycket gentilt. - Jag hoppas att mina kamrater är av din kaliber...
Är den planerade hyllningen till Leffe en tillställning i avsikt att återkalla de närmaste, eller är det ett "allmänt" mopedgask där även Kreti och Pleti kommer att välkomnas?

Med huvudet en liten aning sänkt i en gest av respekt och insikten om alltets förgänglighet.

Gunnar sa...

Lester - Jag ber att få återkomma. Det är hans bror som tagit initiativet, så han får sätta spelreglerna, men han har lite annat att tänka på just nu.