söndag 7 september 2014

Wiking XI hemma.

Resan över havet gick förtjusande.
Wiking XI är verkligen en fantastisk båt att färdas i.
Jag ser fram emot den dagen som skrovet är i skick, och möta lite vågor i hög sjö.

Nu ligger hon i Mariehamn och affären har givetvis förseglats i Genever.

17 kommentarer:

Micke_kummelnäs sa...

Hurra!!

A.Mansén sa...

Vackert så....

A.Mansén sa...

Vackert så....

Olle sa...

Fantastiskt!
Nu återstår bara det blygsamma arbetet att sätta skeppet i stånd. Får vi tro den alltid närvarande Carl Edvard Smith så är Wiking XI byggd i ett himmelskt material. Visserligen har uppfattningarna med tiden modifierats men ännu intar ek både båtbyggens främsta tillgång men också et som kräver den skickliges handlag för att bemästra.

I Båtseglarordboken kan vi läsa:
Ek är det förnämsta bland våra inhemska för båtbyggnad lämpliga träslag. Det är godt att arbeta i, starkt och varaktigt både i och öfver vatten, men det som mer än allt annat gör det lämpligt för båtbyggnad är dess rikedom på krumväxta grenar, som vare sig ensamma eller i förening med ett stycke ur stammen lämpa sig för krumtimmer och knän af alla möjliga former. Äfven till bordläggning är eken förträfflig och användes mycket dertill i södra Sverige. Blekingsekan till exempel bygges alltid helt och hållet af ek. Med vestkustbåten var detsamma förhållandet ända till för trettio år sedan, men numera, sedan godt ekvirke börjat blifva mera sällsynt och dyrt på vestkusten, får man ofta se båtar derifrån åtminstone delvis byggda af fur. Bland öfriga mera förherrskande svenska båttyper är Hjelmaresnipan den enda som bygges af ek.
Den gamla vanliga båtbyggareregeln rörande styrkan af ekvirke är att detta ej behöfver vara mer än högst ⅘ så svårt som fur, men i anseende till ekens större varaktighet kan man tryggt säga att efter 7 à 8 år är en båt af ek lika stark som om den varit byggd af dubbelt så groft furvirke.


Här ska alltså väljas med omsorg och nu ska Stellan också skaffa sig nya färdigheter och kunskaper som ska staplas på det redan digra torn av bildning som redan byggts. Glöm inte seglarens och sjömannens heliga metod för att förmedla erfarenheter genom att föra loggbok. Det är lätt att glömma men ack så tråkigt att bli påmind om efteråt. Jag menar givetvis loggbok och bilder vid bygget. Har själv en besvärande lucka efter att ha bytt så där en 200 meter bord utan att det finns en enda bild. Pinsamt!

Carl Edvard Smith skriver:
Loggbok är visserligen lustseglaren i allmänhet icke skyldig att föra, och i synnerhet för den som seglar ensam kan det nog mången gång vara besvärligt att under seglingen göra anteckningar om navigeringen och hvad eljest som tilldrager sig, men det är värdt besväret, och detta är för resten ej så stort om man har det något så när praktiskt tillstäldt med sitt skrifveri. Man kan till exempel hafva en liten blyertspennstump och ett vanligt visitkort i fickan, samt göra sina anteckningar med endast korta enstaka ord, bokstäfver eller siffror, som man sedan vid första tillfälle tydligare utskrifver i en anteckningsbok. Såsom system för anteckningarne måste man då alltid lägga en viss ordningsföljd emellan de bokstäfver eller siffror som begagnas till förkortade beteckningar, t. ex. denna: tid, vindriktning, vindstyrka, väderlek, plats, förändring i verksamhet och annat anmärkningsvärdt. En loggboksanteckning skulle då komma att se ut ungefär så här:
fm 9,35, VSV, 3, hk, Långh. s udde, r ur ss, pump, k f Granö; och betyda:
förmiddagen klockan 9 t 35 m vindens riktning vestsydvest, styrka 3, halfklar himmel, tvärs för Långholmens södra udde, stack ett ref ur storseglet, pumpade läns, satte kurs för Granö.
Oafsedt det praktiska gagnet för navigeringen helst i händelse af påkommande tjocka eller mörker, kunna sådana loggboksanteckningar bereda stort nöje att genomläsa under »den döda säsongen».


Alltså enkla anteckningar på det som finns till hands och bilder med en hyfsad kamera.

Björn sa...

Olle, Stellan har ju denna blogg, det är väl en loggbok det också?
Stellan nu har du blivit några kronor fattigare men ett arv rikare...

Stellan sa...

Pengar är endast ett verktyg. Vertyg använder man, dom skänker ingen glädje när man samlar på dom.

hauge sa...

Stiligt!

Fixarerik sa...

Stellan, King-Dick undantaget...

Olle sa...

Aha! Förtstod inte att bloggen uppdaterade sig själv!?

Stellan sa...

Olle, denna gång skall jag föra logg och bokföra timmarna.
har Carl Edvard Smith, några tips om ek? Hur torkas den, och hur länge? Vad bör den hava för fuktkvot?
Ek verkar ganska läskigt, tycker jag, men det ska ju vara orginal...

Fixarerik sa...

Eldar ek i stugan...

Olle sa...

Om fuktkvot tvista de lärde men när jag en gång i tiden arbetade på varv så fick jag lära mig att allt virke till en båt ska vara möbeltorrt för att efter noggrann passning impregneras så att fuktrörelserna blir så små som möjligt.

Det märkliga är att det också finns facit. Båtar som byggts på detta sätt av varv som Plym, Schelin, Holm, Mobergs med flera är faktiskt fortfarande täta efter så där en femtio till hundra år.

När det gäller skutbyggnad är saken en annan eftersom skutor mycket sällan kan byggas inomhus.

Vidare så ska du googla på "resorcinol". Det går att limma ek om man är noga med passningen och kan skapa limtryck. Jag har varit på träbåtsvarv i Norge där man flitigt använder Cascosinol med mycket bra resultat.

Låt oss ta allt detta över ett stift eller två men glöm inte att det är din båt och det är du som bestämmer medel och metoder. Vi är dock nog ganska många som kan bistå med att bryna hyvelstålen om du vill ha hjälp.

Anonym sa...

Skitkul projekt Stellan !
Pratade med en finne som sågat mycket ek. Ekstocken skall "vila" i 4 år före man sågar den annars vrider den sig då den torkar ytterligare. Hoppas han har fel...
Bidrar med ett handtag om det behöves.
Lasse

Lester Boré sa...

Stellan.
Jag antar att det aldrig mer kommer att snackas om chopper-skeet eller andra, helt livsavgörande saker, på den här bloggen?

Jag visste att denna blogg, denna jordens lustgård, var för bra för att vara sann. Nu har kvittot kommit och den stora skaldens predikningar om sammhällsröta och drogförhärligande rörmokeriarbeten byts sannolikt ut mot knastrigt monotona realtidsskildringar av ek som torkar eller annat som får träbåtsfolkets bäckenbotten att knipa och durra lite extra.

Trots detta kommer jag på grund av mina principer att ställa mig till den skara människor som anser att varvsarbetet tillhör det allra mest rafflande, till de som så bedrägligt tycks tro att en vedlår kan vara det som gör att någon kvinna skulle upplåta sin fysika till motion för en spånluktande finsnickare istället för en salongsberusad rälsläggare. Jag ställer mig dock inte bakom dessa av samma anledning, istället förklaras min fortsatta närvaro av kärleken till vansinnet och dess olika uttryck.

Märk väl, det finns inte en antydan till beska i min epistel. Avsikten är som alltid pur och icke av ondo, mitt torra konstaterande är enbart menat som ett svart flor, draperat över en i övrigt ganska lustig hatt. -Det vill säga en detalj i något så vansinnigt stort att det ligger långt utanför vad den mänskliga skapelsen har medel att beskriva.

Slutligen vill jag överlämna en verbal bukett rosor som ett tecken på min välvilja inför det som komma skall.

Eftersom Gud låter sitt ansikte lysa över mig och är mig nådig, så finns det kanske en chans att Björn Storsida också avser att börja blogga...

Stellan sa...

Ha ha! Vilken hjälte du är, Lester!
Har du fått insättningen jag gjorde för "Brasiliansk vaxning i samband med mc-träff"?

BITTERPITTEN sa...

Ursäkta en okunnig landkrabba. Men på bilderna ser skrovet ut som ett svetsat plåtskrov ? Är eken inplastad eller vad ?

Stellan sa...

Nej då, här finns ingen plast, det finns dock en del tejp under färgen.
Här behöver man aldrig be om ursäkt för okunskap, det är bara lärdom man ännu ej fått.
jag slänger in en massa bilder senare.