måndag 6 oktober 2014

Tack Sture!

Mitt nyfunna intresse för så kallad "Home styling" tar sig nya former utöver en motorcykel i vardagsrummet.
Nu har tomten fått en släng av sleven, i form av vad jag trodde var en Ford Vedette. Enligt tidigare ägare(före Sture, som donerade den till mig) lär det vara en Ford Vendôm, bildgooglande samt en del bokstäver på huven styrker detta.
Den har i alla fall, likt Vedette, samma pressveck på dörren som Mercury 49-51.
Mellan rambenen sitter en sidåtta med orginal aluminiumtoppar, givetvis våldsamt sönderfrusna.
Namnet Vendôm, är ju som bäddat för en astorslagen comeback för Josefs göteborgshumor!

Även båthuset har piffats till med lite gamla bomullsnät, Lyth-manometrar och antika flytvästar.
Där kommer troligen jag och Björn L, avnjuta många cigarrer i vinter, till skenet av fotogenlampan.

12 kommentarer:

Olle sa...

...och jag som var så tvärsäker - men å andra sidan så är det bara rumpan och grillen som skiljer.

Olle sa...

När du ändå är i farten googla på Ford Comète. En otroligt vacker bil som tillverkades i samma fabrik i Poissy utanför Paris och med samma motor som Vendome. Motorn var tydligen från början avsett för lastbilar.Karossen knackades av Facel Vega.


Fabriken köptes av Simca 1954. Vedette blev kvar men lyxversionen Vendome med sin stora motor lades ner. Vendome presenterades 1953 så i praktiken tillverkades den bara under ett år. Du har en unik bil med andra ord.

Undrar hur den kom till Åland? Kanske någon av Gustaf Eriksons ättlingar som lättade på lädret vilket ju inte gör bilen mindre unik.

rocket goldstar sa...

Spännande info.

Lester Boré sa...

Enligt min egna ytterst lättvindiga undersökning, kom bilen till Åland i samband med att havets folk fick smak för vad som på den tiden kallades "franska kort".
Under Kekkonens tid fick den timida pornografin ett rejält uppsving på den finska utposten, anledningen till det sägs vara att landet antagit en mer sedeslös hållning under femtiotalets tidiga år. - Tidigare hade det allmänfinska libidot varit hämmat, delvis på grund av Stalins hårda och mycket tydliga uttalanden mot den västerländska hbtq-lobby som under fyrtiotalet sökte förgöra den europeiska kontinenten genom att, via en massiv offensiv, sprida allsköns erotiska pamfletter samt annan, ytterst tvivelaktig, propaganda gällande obeskrivligt perversa levnadssituationer.

Seth Stein, som var son till en judisk tandläkare och dennes fru, hade efter avslutad värnplikt startat sitt företag "Stein's Aftonspel" där han utgjorde en dåtida "handelsresande i lust". Företaget blev snabbt beryktat och efterfrågan på hans produkter tycktes omättlig.
En god vän till honom som studerat i Moskva berättade för honom om Stalins hårdföra tolkning gällande det moraliskt förkastliga i att söka tröst i köttet eller än värre, i avbilder av köttet. Att bannbullorna spillt över gränsen mot Finland var uppenbart och Seth såg sin chans att utöka sitt imperium.
Med sin för året helt nya Ford lämnade han Motala en julikväll för att, med bilen full av franska kort och ny amerikansk bantningsmedicin, styra kosan mot vad han trodde skulle bli ytterligare en finansiell succé - Åland.
Tyvärr hade det stalinistiska järngreppet om Finland mjuknat något och när han väl steg i land så upptäckte han att både den typen av kort han själv förde och betydligt mer vulgära publikationer, såsom tidskrifter som till och med hade en beskrivande text till var bild av de kopulerande tu, salufördes mer eller mindre öppet i Mariehamns sjömanskvarter och på dess tusentals krogar.
Istället för det Messias-välkomnande han inbillat sig och förberett sig på så togs han till sin stora förfäran emot som en sämre kolportör...

Insikten av att hans kort inte längre kunde öppna dörrarna till societetens finrum fick hans låga att inte bara falna, utan den slocknade helt.
Den återstående tiden i Seth Steins liv blev ingen vacker historia. Han fick själv smak för bantningsmedicinen och den gick åt i en rasande fart, det gjorde i sin tur att han fick sömnsvårigheter och spenderade oftare nätterna på någon av Mariehamns krogar än i den säng han hyrt hos en fiskaränka.
Dom franska korten som skulle stadfästa hans ekonomiska oberoende blev istället ett bytesmedel för att tillgodose hans galloperande alkoholism.

Bilen stod ett par månader parkerad bakom ett strömmingssalteri, men byttes slutligen bort mot en dunk oskattat brännvin och ett par sälskinnshandskar. - Mottagare skall enligt ryktet ha varit en potatisbonde från Hammarland.

Seth Stein avled vintern 1959, utblottad och avskydd, i sviterna efter en misslyckad behandling mot så kallad "portvinstå" och framgångssagan hade därmed kommit till sitt slut.

Acke sa...

Lysande Lester! Lysande!

Acke sa...

Lysande Lester! Lysande!

Stellan sa...

Ha ha! Du är helt fenomenal, min vän!

Gunnar sa...

På tal om Kekkonen - jag har åkt i Kekkonens Buick 1952:a. Det är med vördnad man sätter sig i en sådan pjäs. Många mäktiga män från förr har passerat i de sätena.

hauge sa...

Fränt!

Anonym sa...

Tack Lester.

Du är en brunn av kunskap som vi får hoppas aldrig sinar.
Detta innebär ju att den franska Forden bara måste återskapas till det fantastiska skick den en gång i sin begynnelse åtnjöt, (dock med lite modernare kompressormatad maskin).
Det är inte ofta man ser en kaross som redan stillastående ser ut att åka ifrån sitt eget chassie, men tittar man på bilder av denna stilfulla vagn i profil så går den oerhört fort redan stillastående.
Stellan, hedra nu Seth Stein och restaurera denna pärla.

Tycker / C-G

Björn sa...

Värdet ökar ju med dokumenterad proveniens, kan bara Lester få fram en hyresavi från fiskaränkan eller en bunt gamla "franska kort" så har ju värdet på Forden ökat mångfalt.

grogg sa...

Jag mötte Lassie:
Kompisens far hade en tid vad som påstods vara Kekkonens stabsbil, i garaget (Ford 4-dörrars sedan 1940) i orenoverat urselt skick. Men då skulle det ha varit brodern, Major Jussi Kekkonen's bil.