Fredagsslip

Det finns många saker som är trevligare än att slipa mahogny en fredag kväll.
Men, det finns också väldigt många saker som är otrevligare än en fräsig mahognybåt, så det är ju bara att slipa.

Smekskärmen på min telefonjävel har sagt upp sig, så det går ju inte ens att svara längre, bara ibland, när den är på humör.

Eftesom jag vägrar att viga ett halvår åt att lära mig en ny telefon, så har Maria satt ut en blänkare på Ålands köp och sälj. Hittar jag ingen ny veteranlur med tangenbord, så blir det bloggtystnad och dumphone igen.

På tal om värdelösa teknikprylar och sånt. Så skulle jag regga ett Traderakonto idag, för att köpa en Boschbrytare till(jag har fått ihop tre stycken, men alla är olika). Där behövde man ett alias... Varför duger det inte med namnet?
Stellan och Stellan E var upptaget, Stellan Egeland, var inte godkänt som alias!
Och det var inte homotradera heller förövrig...

Besviken!

Jag är så oerhört besviken över en grej som jag missade.
Helst skulle jag vilja bete mig lite juvenilt och slå sönder lite grejer för att få utlopp för min föga önskvärda sinnestämning. Men alla mina grejor är ju för fina för att slå sönder (Ikea-köket är ju Marias, och hon blir skitsur när jag är omogen).

Att hugga ner några rejäla träd i skogen med yxa borde funka, men jag vet ju fan inte vart jag lagt yxan!
Att köra motorcykel snabbt brukar funka, men det känns lite för kallt för det.

Nån som har tips på hur man hanterar bitterhet och besvikelse, utan att elda, hugga eller våldföra sig på döda ting?

Jag kan ju inte dricka mig full heller, eftersom det är arbetsdag i morgon.
Att konsumera bort ångest brukar vara en hyfsad lösning, men jag köpte ju en fin slipmaskin igår, trots att jag då var på hyfsat humör. Klumpigt, jag borde ha sparat stålarna till en dag som denna.
Skit också!

Allt var inte bättre förr.

Som alla vet, så var ju det mesta bättre förr, men det finns några undantag.
Verktygen må ha varit mulliga förr, men så här fina slipmaskiner fanns det inte på tjugotalet.
Hasa långbräda är visserligen det manligaste sättet att slipa träbåt på, men att klossa inredning är ju snäppet roligare än att dränera en källargrund i januari.

Eftersom jag slipar bort en mycket stor del av mitt liv, så känner jag mig värd en ny fin maskin.
Att jag dessutom lyckades pruta i butiken, höjde även humöret.

Jag känner på mig att jag kommer få lite erektion av att slipa med denna rara maskin av mitt favoritfabrikat.

Chrysler...

Att Chrysler och Simca var samma koncern, var ju inget nytt.
Men att det var så här illa kunde man ju inte ana!
Vad är historien bakom vikelfelet mellan lyftare och stötstång?
Jag fattar ju inte så mycket om något egentligen, men är det verkligen önskvärt att flytta stötstängerna i sidled?

Ryska prylar alltså!

You can run, but you cant hide...

Supermonoräsern som jag byggde ram och sving till, har sökt upp mig och kommit hit för modifiering.

För några veckor sedan, kom sveriges äckligaste alutopp hit för att svetsa igen några förbränningsrumspunteringar.

Jag kunde inte fly, jag måste flytta längre bort.
Kökar borde räcka...

Mera virke

Nu har jag försänkt gångjärn och monterat dörrarna.
Konstigt nog så står man mest och funderar på massa andra projekt under tiden.
Jag tror att det beror på att det tar för lång tid att arbeta med virke(för mig), och att det inte är någon mekanik inblandad.

Jag noterade i alla fall att Raymond har ett snudd på sjukligt ordningsinne. Har har fräst olika hål i skivan, för olika stämjärn! Jag hade slängt alla i en hög. Om jag mot förmodan skulle böga till det, så hade jag på sin höjd dragit ett fransigt hål med hålsågen.

Hoppas han inte går in i snickeriet förrens jag är klar...

Golfbil

Vissa ser ju gamla Corvetter cabbar som nån form av entusiastbilar, andra vet att en cab bara är ett tak som golfväskorna ligger mjukt på.

Denna stod i ett garage där jag var på jobb för ett tag sen. Där stod även en gammal Juniordragster som jag byggde chassiet till för ett tiotal år sedan.

Mera båtinredning

Här är stommarna till bänkarna i båten.
Jag undrar om de verkligen heter bänkar, när dom sitter i en båt. Det finns säkert nåt särskilt namn för dom, som det gol med precis allt annat som har marin anknytning, utom möjligtvis muggstolen, som verkar ha samma namn.

Hur som helst så tror jag att bänkarna blir bra, och hoppas att dom inte ska fiska skot...

Jag hade med mig ungarna till snickeriet idag, och tänkte att dom kunde städa lite medans jag slöjdade.
Då slog det mig än en gång att dagens barn inte är så engagerade i det man ber dom göra.
Att mima till Katy Perry i kvastskaftet verkade betydligt viktigare än en ren verkstad för dom små liven.

Läbbigt

Fy fan, vilka läskiga träverktyg det finns!
Vad gör man egentligen med en sån här? Fräser decimeterdjupa spår i ett svep, eller?

Såna här verktyg är inget för en klant som mig.
Förstå, när man snubblar till och den här grejen hugger upp i mellangården!

Nä, ett stämjärn genom lårmuskeln är nog mer än lagom smärta för en flicka som mig.

Projekt båthus

Idag hjälpte Lukas mig att köra stock till sågen, så att jag kan få panel till båthuset.
Sågen i Bamböle drevs av gammal lastbilsmotor... Som fortfarande satt kvar i halva ramen. Framvagn och hela skiten stod där.

"Då blir det enkelt att köra iväg den till verkstan om den skulle krackla", var förklaringen jag fick.

Mycket tuffare, men lite krångligare än att stå vid kassan på brädgården tycker jag.

Retur

Körde tillbaka Stures moppe nyss. Den gick inte riktigt lika hårt i maskin som raketarslet.

Kärt återseende

Idag har vi hedrat Leffe genom att åka moped till en mack och köpt folköl precis som han brukade göra.
Jag fick låna mitt gamla härliga raketarsle, den hade väl vissa brister, men gick som fan.
Om man inte jämför med Cronos Zundapp, som jag fick testa. Den har klockats till 136 blås!

Korvgrillningen gick lite dåligt för Dasen...

Stures moppe

Nu är jag på väg till Svärje, där jag ska åka lite moped, dricka folköl och hylla minnet av Leif, som hastigt lämnade jordelivet för en tid sedan.

Jag är för vek för att åka skärmlös chopper i det här vädret, så jag lånade en gubbmoppe av min vän Sture.

Men sedan gick det så fint att J2000Skägg tar med sig mitt gamla raketarsle, som jag kan patta runt med, så nu kommer jag glida in i depån som den stekare jag är, och låna en "fabriksracer".

Skickat från min Sony Ericsson Xperia mini pro

Hjääälp!

Fan, jag får inte tag på en ersättning för det rådjurskrossade glaset till roadstern, och i vår måste jag besikta(annars funkar det ju bra utan glas).

Jag har sökt efter ett nytt, men hittar inte rätt dimension.

Har ingen aning om vad lumorna kommer ifrån, men det står TWOLITE på lyktan. Måtten står överst på glaset som synes.

Jag kan ju knappast skända bilen med repro-lumor i kinakrom med ett ellipsformat guldklistermärke, som smärtsamt förtäljer om ursprunget.

Speglar

Trots frestande förslag om mdf och eternit, så fick det trots allt bli vanlig simpel hondurasmahogny även i speglarna.
Jävla mullig ådring tycker jag.

Nämen vad tokigt.

Om man sitter och tänker på träbåtar och motorcyklar när man svetsar ihop böjar, så kan det gå så illa att man får gå runt ett varv till för att för få röret dit man hade tänkt.

Ikea De Luxe

Det har gått hyfsat i snickeriet i kväll, fast det tar en jäkla tid att bygga sig ett eget Ikea-kök av mahogny.
Inte fick jag med nån insexnyckel till planken heller.

Drömmar om bränsleblandning

Kvällen avnjöts i lättjans tecken.
Det här med lättja är inte så lätt för mig, då stimulansen består av "Så ska det låta" på tjockteven.

Annars står ju mahognyinredning på agendan, men det är inte heller nåt som man går i spinn på att planera. Detta på grund av att inredning är en detalj vars syfte är att vara praktisk, och praktiskt är ju sällan exalterande.

Så smått började jag för mitt inre att planera den framtida kompressormatningen av sidan i roadstern.
Jag bildgooglade för att se hur jag skulle kunna svetsa ihop ett insug för denna applikation.

Då fann jag dessa rara ärtor.
Mekaniskt sprut har jag ju provat förr med uselt och oerhört tufft resultat, så det vet jag ju att det tar all fritid i anspråk att försöka bestycka för gatåka utan att släcka ett stift i var socken man passerar.

Men, vad är det andra för tuff bränsleblandare?
Den ser ju ut att kunna glappa till sig i alla möjliga leder, och ge en lagom nervös tomgång i kombination med en juste Co-halt.

Varning!

Att realismen i pornografisk film är lite bristfällig är väl knappast nån nyhet, men det skadar ju inte med lite upplysning.

Rust in peace

Idag var jag hemma hos Pelin. Han har massor av fina grejer överallt.
Den här trivsamma bruksbilen hade dock drabbats av ett, vad jag numer namngett som "Ålandshaveri".

Ett Ålandshaveri innebär att en eller flera vevstakar pekar ut genom blocket.
Innan jag flyttade hit, så levde jag i villfarelsen att "stake ut", var en ovanlig åkomma, endast värdig dom som lyckades ta ut redigt med tot i löken, men här får dom ju ut stakarna på en gammal jävla Golf till och med!

Detta kan ju vara förknippat med att Björn L, numer ingår i bekanskapskretsen. Stake ut, verkar vara något av hans paradgren.

En gång berättade han att han lånat Rickard R:s bil och körde på isen med den.
Dessvärre var det en sån där modern bil med insprutning, så att den stannade ju plötsligt bara för att en givare hade lossnat.
Då jag frågade om han inte bara kunde sätta tillbaka givaren, fick jag till svar att det inte gick för att den satt på blocket... Och just den delen av blocket hade ju flugit iväg då staken gick ut där.

Det verkar ju inte så driftsäkert med sprut, man hör många skräckexempel.

Pride-mat.

Det här kittlar ju onekligen min barnsliga humor...

Dags för svetsrök igen

Så här ser en halvsvajjig svets ut på insidan.
Känns ju lite mulligare än presskopplingar på plastslangar, i alla fall.

Lite lagom, så där.

Blygsamhet brukar inte vara det första man förknippar med Amerika.
Jag hittade regskylten från min gamla Olds, och på den verkar det som att delstaten Oklahoma, är lite återhållsamma med superlativen.

Deras stat är okej, men inte mer än så.
Blygsamt, eller verklighetsförankrat.

Växlare

Igår baxade vi in en redig värmeväxlare på 1,4 ton.
Förutom det, så är det fina fan att jobba på mejeri.
Bara rostfritt och syrafast, och en jävla massa svetsande.

Hyvlat

Nu har jag hyvlat lite bitar till inredningen.
Planhyveln måste vara världens läskigaste verktyg.
Jag är skiträdd att jag ska slinta precis då handen går över kuttern, sen tuggar den i sig hela armen upp till axeln.
Dom honungsgula bitarna åker upp på höloftet igen. Sånt vill jag inte ha på min fina båt.

Urk!

Gamla träbåtsprylar kan verkligen vara äckliga.
Mitt rattfundament verkar ha skändats med fler instrument än vad Boeing har i sina kärror.

Undra vad det kan tänkas ha varit för viktig information kaptenen har känt behov av då han toppat 7,5 knop?

Nu måste jag i alla fall reda upp det här fiaskot.

Rara ärtor

Jag ligger och ruvar på ett par American Racing twelve spokes 15X3,5"
Tanken med inköpet var att bygga en sidovagn till Esox, men det orkar jag nog aldrig göra.

Om någon känner ett stort behov av att bli ägare till detta världsarv i magnesium, så verkar det högst lämpligt att fresta mig med en långbanehoj, eller liknande tuffa rundbaneprylar som man kan elda metanol med.

En oxblodsröd Schesterfieldsoffa (om det nu stavas så), skulle också funka, för då blir min fru glad.
Glada fruar brukar sanktionera mera inköp av rundbaneprylar, Albinmotorer eller annat skrot...

Wal Phillips regerade!

Att få injektorn att fungera klanderfritt visade sig vara en smal sak, åtminstone till en början. Efter endast en justering gick den som en dröm!

Senare under dagen började dock puffran skjuta en del under belastning eller höga varv.
Stackars Wal fick skulden, och justering hjälpte föga.
Då åkte förgasaren på och motorn gick bra ett tag...

Sedan började moroten dumma sig igen och nu riktades misstankarna mot tändmagneten. Dessa magneter ska enligt ryktet vara så fuktkänsliga att dom strular så fort det kommer ett moln på himlen.
Efter en dags åkning i snömodd i regnet visade sig detta rykte en smula överdrivet.
Men när jag öppnade brytarlocket så rann det ut vatten! Brytaren fick ju visserligen kylning, men att ha den stående under vattennivån, visade sig leda till tändmissar.

Med Manolito-Jawan följde det med ett sofistikerat torrsumpsystem, som monterades av den enkla anledningen att förlustsmörjningen som är kutym på dessa motorer slickar i sig en del olja. R-olja kostar 24 eurosar litern här på ön, och efter husbygge och andra kostsamma saker så är inte den budgeterade motorsport-kassan riktigt i nivå med CIA:S avlyssningsbudget.

Torrsumpsystemet var dock inte kompatibelt med Wal:s injektor, då nivån i oljeburken steg hastigt, för att sedan avstanna då förgasaren monterats...
Då började vi återigen tvivla på injektorns förträfflighet, men då det visade sig att metanolen lade sig över oljan, så sög ju ändå lubrikatorn i sig fräsch olja, så det var ett ickeproblem...

I övrigt så bjöd dagen även på ett rejält kast som resulterade i att jag blev hängandes med bröstkorgen över ramen, och pungen klämd mellan bakskärm och anus.

Björndubben kräver sin man att tygla, och fästet bjöd på små sköna hjullyft i utgångarna, åtminstone i början av dagen, då kroppen fortfarande var vid god vigör.

Palles pråm

Här kommer då ett par bilder på Lappskrällets Buick enligt ök.
Den var ett redigt vrak då jag var uppe i lappriket och kollade på den, men efter bara nåt år, så var det ju en fin bil att dricka pilsner i, och visa rumpan på Sveavägen.

Att ha träbåt är att frysa

Dagen började med montering av injektor och provstart av Manolito-Jawa. Givetvis funkade den lika bra som man kan förvänta sig. Sedan lyckades jag skrämma liv i ungarnas Kina-cross som varit lite grinig sedan den skändats av Gasen under SE Service avslutningsfest...

Dessvärre regnar det här i dag, så någe åka blev det inte av. Istället har jag oljat insidan av bordläggningen.
Det var kallt om fötterna, och jag känner samma längtan som Torsten Flink känner efter nåt starkt.