måndag 4 maj 2015

Nu börjar det ta emot...

Trot eller ej, men enbart denna detalj tog 2,5 timmar att slipa. Det är nio lager lack på de tidigare lackade delarna, och man försöker få bort ca, två lager, för att lägga två nya.

Detaljer som har varit trärena tar ungefär tre år att få riktig finish på, då fernissan skjunker ner i porerna med tiden. Då försöker man slipa så hårt att man får en jämn yta (utan att gå igenom nånstans).
Förutom båten med dess fasta inredning, så har jag 19st lösa detaljer likt den på bilden, som jag har slipat, eller nja, jag har fyra stycken kvar.

Utöver det så har jag inte mindre än 79st nytillverkade delar, som ska få 3+3 lager i år, med mellanslipning emellan lager 3 och fyra.
Och den goda nyheten är att om tre år kommer jag även att ha juste porfyllnad på dom detaljerna.

Åh, jag längtar redan!
Och, näe, det var inte speciellt jobbigt att bygga hojar.

9 kommentarer:

J2000E sa...

Tänk vad mycket bilkötid du slipper nu jämfört med förut och det är precis lika lite på TV på Åland. Ni har väl dessutom förökat er klart och barnen börjar bli stora. Med veteranbåtar är det också så att du inte behöver åka världen runt och verka hård och duktig på utställningar och mässor. Som sista punkt så har du tagit beslutet att vara köpt löneslav - dvs, att du inte behöver fundera på lönearbete och dess framgång när du väl går därifrån vid arbetsdagens slut. Du fernissar inte för brödfödan. Du gör det frivilligt och på fritiden. J-la kverulant (eller kverultant - som en till mig närstående envisas med att säga)!

Börjar man räkna på det har du mer tid nu än någonsin. Om du slutade fundera så mycket på politik så skulle du snart vara klar med Wiking också...

BITTERPITTEN sa...

Egentligen borde jag ösa galla över hur nån kan vara så dum att man lägger ner så mycket tid på en träbåt när det finns plastbåtar som är näst intill underhållsfria.
Men nej, jag förstår dig fullt ut.Farsan har en ganska stor plastbåt som vi brukar åka i på siljan,och visst är det trevligt men den tilltalar mig inte ett dugg.Den är liksom bara en död pryl.
Ska jag nån gång ha en båt så ska den va i trä,eller plåt med en ångpanna i.Men då måste jag avveckla några andra intressen först och sluta felprioritera min fritid.

Johan sa...

Kul att veta vad man har att se fram emot :) Slipar du bara för hand eller med maskin också?

Mats, som har lite bråttom sa...


Så jävla bråttom är det inte!

Säg att man lever i 85 år, med lite tur.
Det är i runda slängar 744600 timmar
Av det slaggar man nog bort 248200 timmar
Då har man 496400 timmar kvar att göra annat på
Säg att man är 45 bast då har man 233600 produktiva timmar kvar
Om man sen jobbar till man blir 65 avgår ju jobb plus till å fråntid då är 45åringen nere i 173600 timmar egen tid som skall fördelad på äta, skita städa, familj, reparera trasiga saker, mata svanarna, leka och annat världsligt.
Om man lever och är produktiv till 85 alltså.

Stellan sa...

Johan, jag slipar med maskin där det är lämpligt, men det blir mycket handslipande på luckor, dörrar, falser och hörn.

Mats, då är det ju gott om tid!

Anonym sa...

Gott om tid, det är det ont om sa min gamle far!!
Så gör det nu sen är det försent!!

Kommer jag ihåg / C-G

Olle sa...

Hantverk är fantastiskt men det gäller att det fortfarande syns att det är ett hantverk. Inredningen i en Jaguar, Rolls eller Bentley är aldrig helt perfekt. Det finns alltid någon liten ojämnhet i valnötspanelens ådring eller små olikheter i lädret. Titta i en bättre Lexus. Där är allt tråkigt perfekt och alla bilar lika - tjusigt på ytan men dött i själen. Det verkar som om våra preferenser håller på att förskjutas.

Nu skall allt vara totalt perfekt och för att åstadkomma detta duger inte traditionella material. Däck i teak eller oregon pine ersätts med syntetiska material som härmar utseendet på de tidigare men med en jämnhet som inte hör naturen till. Det ser bara dött ut. Våra golv hemma pryds av tillrättalagt laminat som genom fotometoder härmar det finaste av trä som bearbetas i Photoshop för att bli ännu finare. Engelska snickare kallar det för Swedish crap.

Vänta Stellan tills sista poren försvunnit och ytan är nästan lika bra som fabriksmålad av en robot – då inträffar nästa moment av stress för då är det ingen som ser allt arbete och den fantastiska skicklighet som krävs för att nå resultatet med traditionella metoder. Tur att du har levande trä som för evig tid kommer skapa huvudbry med skiftningar i färg och rörelser som skapar nya porer.

Det är tur att inget är perfekt för då har vi inget att förbättra. Det gäller inte minst oss människor. Själv har jag porer, blush, penseldrag och fuktfläckar. Det är tur att det är en sommar nästa år också – för då djävlar.

A.Mansén sa...

Olle, oroa dig inte. Maken till större magnet av olyckskorpar än Stellan har jag aldrig skådat. Han får gått om tid att fylla igen nya porer och andra repor. Gamla stålskodda härkar dras som flugor till hästskit.

Glömmer aldrig när Svalan fick sig en rejäl bredsida av annan Snipa som tyckte min "säkerhetszon" var ett lagom avstånd att klämma in sig mellan fast hela "havet" var fritt i övrigt.

Nää. Rejäl torpedbåt för Stellan är nog det enda rätta när jag tänker efter. ;)

Stellan sa...

Olle, ett väl utfört hantverk är i första hand något man utför för att skänka sig själv tillfredställelse.
Folk i gemen tycker att en polen-kromad kofångare är snygg som fan, eftersom den blänker. Att det är kromade och blanka sliprepor, är det få människor som noterar.
Så, vad vill jag ha sagt med det? Jo, jag gör det för min egen skull, och det är få människor som ser skillnaden mellan hantverk och bra hantverk.
Jämförelsen med laminatgolv var inget vidare...

Mansen, skönt att det inte bara är jag som noterat att de smärre olyckorna dras till mig.
Sluggern som blev överbackad av en klant, en månad före Vm, är ett annat exempel.
Jag kan faktiskt inte fatta att man inte begriper att man kan hålla lite avstånd från en båt som lyckats hålla sig i askick i nittio år och som man ser att det ligger några tusen timmar bakom.