Lasse messade igår att han under två veckors tid brassat 350 mil i Spanien. De enda missödena var utslitet bakdäck och en trasig glödlampa.
Första sommaren, när den var nybyggd, har jag för mig att han brände 700 mil... Eller var det 400?? Skitsamma, många mil för en stelbens Panhead.
Dessutom kör han som om han hade snott hojen.
Gamla H-D bara pajjar hela tiden... Jorå.. Så att eee...
Till nåt helt annat.
Min syrra ringde idag och var helt exalterad över att Svärje var i Vm-final i ishockey.
Jag vet att du inte är intresserad, men du bara måste se den här matchen, för dom möter nåt lag som inte varit i final förr och det är en sensation och en historisk händelse!
Nä, det är det inte, sa jag. Slaget vid Lützen var det, men inte en hockeymatch.
Jag lyckades väl med att förmedla min brist på upphetsning inför det stundande idrottseventet.
Hur mycket jag än anstränger mig, så kommer jag inte på något som intresserar mig mindre.
Vi har även diskuterat dåliga människor under dagen.
En tanke som gnagt i mig under en längre tid är hur ofta man tror att en person är reko, och man får ett förtroende för personen, lagom tills dom visar sig vara huggormar, dom med.
Undra hur många människor som är reko egentligen?
Går det att mäta i procent, eller måste man krypa ner till promille?
Jag hoppas att det rör sig om procent, men det är högst tveksamt.
Finns där en möjlighet att sko sig på nån annans bekostnad, så görs det för det mesta.
En tjänst åt ena hållet glöms lätt bort åt det andra.
Jävla tråkigt.
Men nu ska vi inte deppa över det, fem dagar kvar till sjösättning och huset blir fint, bara man lagar taket!
Men att laga mat är verkligen inte roligt. Svårt, långtråkigt och tidsödande. Dessutom sprätter det ister över halva köket. Om min fru lämnar mig, kommer jag bara äta chips och knäckebröd.
Vi har även funderat på en grej på bygget idag.
På radion sa en sportreporter en konstig sak angående en idrottsmatch: Den här matchen är betydelselös.
Jaha? Varför spelade dom den då?
Säkert bara för att få duscha ihop!
Fråga mig inte varför dom har en gammal parkeringsmätare i garaget. Det kan liksom inte finnas nån rimlig förklaring. Vissa saker bara är på ett visst sätt.
När man gick i plugget svarvade man ju grejer hela tiden, fast det verkar så farligt.
Gör dom det i plugget än, eller är allt som dom små liven kan göra sig illa på förbjudet numera?
Flaggstången är givetvis svarvad av en bit äkta Honduras, som jag fick av Raymond.
Igår var det nån som körde långt upp på land med en båtjävel, så nu kan ni tro att det finns att snacka om i byn!
En möjlighet kan vara att han saknar verkstan, för där var hela lokalen en spånhög.
Tompas arsle skulle aldrig gå igenom en säkerhetskontroll på en flygplats, då det troligen består av 40% metall, från den tiden.
Unnade mig en liten hojtur med rejäla trottelöppningar idag. Träffade Cronos som var här och körde Kobba Hoppers pokerrun.
Träffade även massa tuffa bikers som retade mig för min fartpyjamas...
Nu väntar jag bara på att få se uppstart och lyft.
Bra att ha ett lite snabbare färdmedel än Mercuryn, utifall man skulle få brått.
Jag skulle vilja ha ett likadant, fast i full skala, man får knappast brudar på en minimoppe.
Eftersom jag inte gillar att åka kommunalt, så bestämde jag mig för att ta en promenad till morsan, som bor i Hökarängen.
För er som inte är bekanta med denna stad, så kan jag meddela att det är jääävligt långt.
Bilden är tagen på Västerbron, där det hänger en massa hänglås av för mig okänd anledning.
I övrigt njöt jag av utsikten över ett par mahognybåtar och roades jag av alla kufer och riksgökar man stöter på då man flanerar på söder.
I höjd med Liljeholmen kom jag på att samtliga skruv till kapellfästena fattades på listan... Att vända var inte ett frestande alternativ. Ett kraftigt rövsmör gjorde sig dessutom bekant eftersom jag var bestyckad med långkalsingar. I Årsta hittade jag en buske som jag böt om bakom, det tråkiga var att det var fler än jag som nyttjat busken som skydd. Dessa människor hade dock passat på och bajsa på platsen.
Jag höll ett bra tempo, trots eller kanske tack vare att jag släpade på en väska som blev tyngre för varje kilometer. Efter ca, 2,5 timmar var jag hemma hos morsan och fick kaffe, tills Maria hämtade mig för vidare färd mot ISR.
Där hämtade jag Sluggern och brände slingerbulten hem. Jävligt överskattad väg, förövrigt.
Själva turen i sig var dock härlig, stjärten fick smaka vridet som den längtat så efter och öronen njöt av juvenilt dumpvetilspys.
Dock vill jag passa på att varna mina hojåkande läsare.
Det går knappt att föreställa sig hur mycket halare ett par hojdäck är den här tiden på året, än på sommaren.
Ta det lungt, kött ska vara på tallriken, inte i Amco-räcket!
Har en förhoppning om att bli klar med båten under helgen, så att det bara är sjösättning kvar.
Skulle vara skönt att ha en grej mindre, hängande över axlarna.
Om det blir nån form av värme under söndagen så tänkte jag ta Sluggern till Åland. Stjärten börjar bli sugen på att känna trycket från lite överladdat vridmoment.
Idag var Manse'n här med sin Ducati och oljade ner vägen.
Nu blir det bjälklagsfest!
Sedan den dagen har nykeln varit borta, men jag har aldrig kunnat kasta min gamla talja av nostalgiska skäl, jag minns ju lyckan då jag fick den.
Idag kapade jag av låset med vinkelslipen och hoppade upp på jonnen för första gången sedan åttiotalet.
Jag kunde ganska snabbt konstatera att det var både mindre motvind och uppförsbackar förr i tiden.
Dra åt helvete vad jobbigt det är att cykla!
Hemvägen avverkades uteslutande på ettan, tvåan och trean.
Den dagen då oljan tar slut, kommer jag hållas i stugan, det är en sak som är säker!
Jag talade om min ångest med bla, Raymond som tyckte jag skulle impregnera skiten, fast dom flesta tydligen skiter i det, med gott resultat.
Andra röster gjorde gällande att det bara är bögar som impregnerar bärlinorna.
Jag bestämde mig för att låta min trä och rötsvampskunnige vän Jörgen utgöra utslagsrösten.
Han sa att jag skulle behandla, så nu är det gjort.
Sen kom jag på att Jörgen är ju faktiskt bög, så det kanske stämmer ändå. Men numera är det bara bögar och jag som impregnerar.
Fastliga fakta i sammanhanget är att lyktan utan glas lös upp vägen betydligt bättre än den andra på vägen hem.
Blödig som jag är, så tycker jag mest synd om Rådjuret som förmodligen ligger i skogen och har förbannat ont.
Det måste vara dom där svarta katterna som strök över asfalten härom veckan. Det vilar sedan dess en förbannelse över min vagnspark.
Nu skulle man haft kvar Wheatstone Bridgen, för att söka ockult aktivitet i bilarna.
Idag försökte jag smöra för Mercuryn, som ett sista försök att få batteriet att kvickna till. Karma, ni vet...
Hon fick ett nytt membran till fördelaren, och jag passade även på att ta en titt i förgasaren.
Den senaste tidens bränsleförbrukning i kombination med rapporter om en viss Co-haltsdoft från dom som legat bakom, gjode att jag misstänkte att det kanske var mera än bara membranet som var bov i dramat.
En misstanke var att nån hade snott flottören, så att bränslepumpen allena fick sköta blandningsförhållandet. Men så var det icke.
Nåväl, nu fick ni i alla fall vila ögonen på detta mekaniska mästerverk, med flottören ovanför spridarna. Undra just varför dom gått ifrån det?
Annan festlig kuriosa är att det går upp ett tunt avgasrör till bimetallen till automatchoken, och ett annat avgasrör in i förgasarn och förvärmer flottörhuset. Som jävla högteknologiskt så att man blir både snurrig och tårögd.
Nu tycker jag att vi alla ska änga en tanke och kanske en stilla bön, för mitt svindyra batteri, som med religionens kraft kan helas. Eller så hoppas jag på vanligt jävla flyt, men dom oddsen är väl ännu lägre.
Undra om det finns Schamaner på Åland?
När jag väl kom tillbaka i morse så hade jag glömt lyset på för fyra dagar sedan, eftersom jag är en idiot. En av många nackdelar med sexvolt är att det ser släckt ut fast det är tänt, när man vänder sig om och tittar.
Nervöst kablades bilen igång med tolv volt och nåt jävla relä under panelen protesterade högljutt. Jag åkte nån halvtimme och ställde mig och slipade båtprylar. När jag skulle dra vidare så var batterihelvetet fortfarande stendött.
Nu har det stått på laddning i några timmar, och det var precis så att bilen startade. Skenet från helljuset påminde mer och skenet från ett värmeljus än från en bil. Jag fick lysa med telefonens display för att ta mig hem(till jobbet).
Nu är jag besviken över att jag kanske har dödat mitt fina batteri som kostade över två släng.
Dessutom hörde jag det där tickande ljudet, som brukar tyda på en grabberskruv i däcket på vägen hem, så imorgon har man väl punka också...
